Jag gör gärna rätt, bara jag visste hur!
Det var bättre förr, när man "visste" vad som var rätt eller fel. Man kunde aktivt välja att äta nyttigt eller onyttigt. För man visste inget annat. Då var den stora frågan om man skulle orka och idas vara nyttig, idag är problemet större än så...
***
Akta dig för allt allt fett!
Nej nej, ät rätt fett. Alltså vegetabiliskt, det animaliska är farligt och titta inte ens åt härdat. Du dör om du äter chips! Eller förresten, det var visst inte så farligt, men fet blir man.
Ät kött, för det är samma fett som vi är gjorda av. Ät som våra förfäder stenåldersmänniskorna -vilket vi är ämnade att göra- kött! (För stenåldersfolket hade ju en så hög medellivslängd på kring 50år och hade så många andra matnyttiga alternativ att välja på, och visste massor om näringslära...)
Ät bara frukt och grönt! Vindruvor tillexempel är jättebra har jag hört, men skölj dem jättenoga och de är inget för dig som vill gå ner i vikt, då de innehåller försräckligt mycket socker.
Frukt och grönt är visst inte så nyttigt som man har trott och tänk på hur långt den kan ha färdats!
Ät ekologiskt. Eller nej, det blir för långa färdstreckor, ät närproducerat!
Ät fisk! Fet fisk, som makrill. Men nej, inte makrill, den är utrotningshotad och ät röd fisk som lax, fast sällan då den är så fet, och då inte odlad utan vild, men inte med för långa färdstreckor! Ät vit fisk istället, som torsk, men tänk på att beståndet är överfiskat.
Fiskpinnar "fiskas" i Norge, skeppas till asien för billig packning och tillbaka till väst. Akta dig för dem.
Pasta är enkelt och mättande, men kolhydrat-smockade.
Potatis går att få tag på närodlat och är full med antioxidanter och c-vitamin, men akta dig för kolhydraterna i den människa!
Bäst att köra på ris istället, absolut nyttigt, helst fiberrikt, men tänk på var det kommer ifrån och hur lång väg det måste färdas. Tänk på miljön! Bäst att välja potatis istället, men inte om du vill bli smal.
Kyckling är fettsnålt och något för dig som vill gå ner i vikt, men då måste du blunda för hur de föds upp, och att de ofta är fuskigt vattenflyllda och ibland också kryddade med glasbitar eller salmonella.
Drick 2 glas mjölk om dagen! Mjölk innehåller 18 av de 22 näringsämnen vi behöver varje dag, men eftersom det är en mejeriprodukt så får du räkna med att den klumpar sig i dina kärl. Dessutom är ju lactos inget vidare heller. Tjock blir man också.
Kör med smör istället för margarin- som innehåller ohälsosam olja och dessutom inte är bra för miljön.
Men stek inte i annat än olja, som är nyttgare än smör, fast olja som upphettas är inte heller bra. Bäst att steka i en panna som inte behöver fett. Fast den avger ju cancerogena ämnen. Och dessutom får du inte använda metall-stekspade i dessa, som förstör beläggningen. Men använder du plastprylar så avger de också canerogena ämnen i den varma stekpannan.
Så ja, då är det bara att ta till sig informationen och komponera sig en läcker måltid. Men observera att proteiner (kött, fisk, fågel, nötter, bönor...) behöver 4 timmar på sig att smälta innan de går ut i tarmen och kolhydrater (pasta, potatis...) behöver 2 timmar.
Mixar du dessa blir det kaos då de olika enzymerna tar ut varandra och du får problem med matsmältningen och tar dessutom inte upp den näring du behöver.
Grönsaker kan du däremot blanda med antingen proteiner eller kolhydrater, men frukt ska aldrig blandas med något, då den smäter på kortast tid och behöver fri passage till tarmarna direkt, annars ligger den och jäster i magen, som blir svullen.
Kaffedrickare? Vad bra, då kan du dricka en kopp innan den raska morgonpromenaden, innan du kommer hem och äter frukost. Så tömmer du kroppens energidepåer istället för att använda den mer lätt-tllgängliga energin du äter i frukosten. Så förbränner du ditt fett istället! Men kom ihåg att dricka ett glas vatten per varje kopp kaffe eftersom det är vätskedrivande, och det är ju dumt när du ska få i dig kring 2 liter per dygn. Men annars ska du förstås inte dricka kaffe alls då det innehåller hejdlösa mängder gifter.
Ge inte ditt barn godis. Varför inte en liten ask russin istället? Mycket nyttigare! Men livsfarligt för tänderna, då de fastnar och fräter länge och väl.
Ta gärna ett sockerfritt tuggummi efter varje måltid, det rekomenderar ju till och med tandläkarna. Perfekt för att få igång salivproduktionen och stoppa de elaka syreangreppen. Men tänk noga efter, konstgjorda sötningsmedel som sorbitol, xylitol och sackarin exempelvis kan vara cancerogena.
Alltså får man välja, antingen att gå ner i vikt, eller tänka på tänderna, eller försöka undvika cancer eller slå ett slag för miljön. Det verkar stört omöjligt att kunna förena dessa mål.
***
Varför måste det vara så svårt, varför så många gråzoner? Kunde det inte vara svart och vitt i det här fallet. Att kunna välja att vara en god människa, för miljön, för sin hälsa och för djuren, eller vara onyttig och svulla bäst man vill Men det går ju inte längre. Hur man än försöker göra rätt, så blir det hur som helst fel på något annat sätt.
Lagom är bäst, säger någon och med lite motion på det så gör det susen. Men ska jag bara gå omkring med känslan "no brain no pain" och lalla på, köpa lite lagom mycket långfärdsfiskpinnar, lite lagom stackars kyckling och en gnutta tandkräm och roll-on, som ju inte heller är bra. Eller kan man aktivt göra rätt?
Det är så lätt att bara ge upp och tappa suget, skita i sin muffinmidja och tänka att äh, allt ger ju cancer, jag äter väl chip om jag vill och motion ger ju bara skador i alla fall, och går man i skogen kan ju kropen tro att man orienterar och då stannar ju hjärtat.
Hmm
- Hörde du! Cafébiträdet frågade mig: "Vad vill damen ha?" Det lät väl tjusigt va?
- Aj då, svarade min man, det är väl den närmasta synonym till tant man kan komma va?
Jag är ju trots allt 2,5 år äldre än honom, har två ganska stora barn som kärleksfullt (eller av överlevnadsinstinkt) givit mig två trötta bröst, ett stycke skrynklig degmage och en envist växande bakdel.
/Tanten
Var kommer de ifrån?
Härom kvällen kom sonen och skvallrade plikttroget att dottern på 10 år satt och såg på Paradise Hotel, vilket raskt resulterade i abrupt handling av den ömma modern.
Var kommer alla dessa ur-spåniga människor ifrån? Hur många finns det? Dialogen är... ja, kan jag finna ett lämpligt ord? Rakt igenom pantad och det är ju faktiskt riktiga människor som sitter där och... konverserar.
Och hur kan det finnas något som helst publikunderlag? Med undantag för en 10-åring som trevande (och olovandes!) söker sig en väg ur Bolibompavärlden.
Jag vill hur som helst dista mig att tro, eller i alla fall hoppas, att de som ändå tittar gör det för att de på något vis finner det humoristiskt, och inte på allvar engagerar sig i det som görs (!) och sägs.
Det finns så klart olika grader av stolpskott, vissa verkar mest lite dumt rara som Maria Montazami till exempel, som man bara inte kan tycka illa om, och alla dokusåpepersonligheter är naturligtvis inte helt borta med vinden. Deltar man i exempelvis Robinson kan man ju vara äventyrslysten eller en riktig tävlingsmänniska, kanske ändå med sunda värderingar och ett behagligt sätt, och det vill jag så klart inte förakta.
Men vad i hela fridens namn är meningen med Paradise Hotel? Som publik måste den enda anledningen vara att få sig ett gott skratt och känna sig som en bättre människa än de som huserar på skärmen. Väl???
Och medverkar man så... ja hoppas man väl på att bli känd, få en möjlighet att visa sina implantatsvullna bröst och dela med sig av sina djupa funderingar.., få ett ögonblick i glamor och finna den stora kärleken. Här orkar jag inte ens bemöda mig med ett skratt. Jag tycker i sanning synd om dessa vilsna människor som gör bort sig så fatalt, på bästa sändningstid. Var får de jobb senare? Robinson Robban var ju tvungen att fejka att han stoppade en våldtäkt, för att försöka komma på fötter efter alla sina konstigheter. (Grattis till faderskapet hur som helst. Hoppas det går bättre för dig nu för tiden.)
Big Brother, Villa Medusa, Mammas pojkar, Den rätte för Rosing... Hur blev dessa människor så här? Jag blir stum. Eller rättare sagt -jag bubblar av frågor.
Fanns liknande människor förr i tiden? Men utan forum att expoatera sig i? Eller har de skapats av den hysteriska karusell världen kastat sig in i - och förmodligen aldrig kommer ur? Jag är benägen att lägga min röst på det senare alternativet.
Annat var det på Hylands tid! Ja, om man har överseende med Per Oscarssons nakenchock.
Kvinnor behöver?
Förr ja, men nu då? Vad hände?
Tros att det- när man väl kommit till med sin man- är helt fantastskt underbart och man sedan går omkring med ett saligt leende på läpparna i timmar efteråt och tänker "Varför gör vi inte det här oftare? Varför vill jag inte dagligen? Det här vill jag ju ha jämt! Han är fullkomligt underbar."
Men trötthet, stress och vardag kommer alltid före.
Någon klok sa en gång att "en kvinna måste må bra för att kunna ha sex, medan en man måste ha sex för att må bra". Som någon form av bekräftelse för möjligen?
Idag blir det kanske 1 gång/2 veckor och kräver ett väldigt stökande och planerande för att gå i lås.
Nu är barnen i skolan, vi båda är lediga, det är dagtid (så man möjligen är någolunda pigg, i förhållande till kvällarna som alltid är ett töcken). Man tar en grundlig dusch, drar för gardinerna och sätter igång. Och som vanligt- underbart! Fånigt flinande i timmar...
Bara man hade ork och lust oftare. Känns ju så vansinnigt jobbigt att ens komma till skott.
Spontanitet? Visst vill han oftare och kommer troget krypande intill varje kväll när lilla frugan lagt huvudet på kudden- och bara vill soooooova... Stackars man. Tänk om jag blev avvisad så!
Är ju så underbart att bli omhållen och kela, men inte ens det vill man ju längre, då det ger honom förhoppningar jag inte kan uppfylla.
Det värsta är ju att han tänker "Varför vill hon inte ha mig? Vad är det för fel på mig?" trots alla bedyranden och förklaringar "Klart jag vill men jag är såå trött. Jag orkar inte." Och att offra sig och göra det mot sin vilja finns inte på världskartan. Vill inte kroppen, så vill den inte. Vare sig jag i mitt sinne mer än gärna kunde tänka mig det.
Skulle det hjälpa om han någon gång drog tag i mig, tryckte upp mig mot en garderob och vrålkysste mig? Kanske... eller förmodligen! Men skulle man komma med det förslaget skulle ju magin vara som bortblåst och det överumplande, passionerande gå upp i rök.
Väninnor till mig har också problem. Blir det så med tiden? Vare sig man har barn eller inte?
En av dem skulle göra vad som helst bara hennes ens ville i alla fall en gång i veckan (!) samtidigt som en annan väninna tycker att hennes karl kan ta på sig själv istället, eller möjligen ta henne- om det går bra att hon läser en tidning samtidgt.
Hur har andra det? Kan långvariga pars sexliv blomstra? Hur?
"men" en bortförklaring?
Läste just i en modern psykolgi-tidning att ordet "men" är en bortförklaring och jag har hört många säga det förr. Folk som fräst ifrån så fort man råkat använda ordet "men" i en förklaring.
"Jag följer gärna med ut en annan gång, men ikväll vill jag bara sitta hemma och ta det lugnt."
"Jo, jag vet att jag lovat att komma på festen men mina föräldrar som jag inte träffat på månader kom på oannonserat besök och då vill jag umgås med dem ikväll."
"Vad kul att du ringde men jag har bråttom till bussen och ringer dig gärna lite senare."
Sitter här och funderar på när det inte är OK att använda ordet men, när det blir en bortförklaring snarare än en förklaring. tydligen anser en del (många) att det alltid är fel. Inte i min värld
